Studier har under de senaste två decennierna undersökt kopplingar mellan näringsstatus och neuropsykiatriska tillstånd som ADHD. Det finns inga enkla svar, men forskningen har börjat kartlägga vissa mönster. I den här texten håller vi oss till vad forskningen faktiskt visat – och inte visat – om hur ämnen som omega-3, magnesium, zink och vitaminer kan inverka vid ADHD. Det finns ett visst stöd för att kost och näringsstatus kan påverka symtombild, men dessa insatser ses än så länge som möjliga komplement, inte alternativ till evidensbaserad behandling.
Tillskott av Omega-3, särskilt eikosapentaensyra (EPA), har visat sig kunna ge måttliga förbättringar i vissa kärnsymtom vid ADHD, som ouppmärksamhet och impulsivitet. I en metaanalys från 2018 (Bloch & Qawasmi) fann man att tillskott av omega-3, särskilt de med högre EPA-innehåll, hade liten men statistiskt signifikant effekt på ADHD-symtom. Effekten var starkare i studier där barnen hade låga nivåer av omega-3 från början. Däremot var förbättringarna i allmänhet mindre än de man ser med centralstimulerande läkemedel, vilket gör att omega-3 snarare kan ses som ett tillägg än en primär behandling.
Zink har också studerats i samband med ADHD, särskilt i låginkomstländer där brist är vanligare. Enligt vissa studier, främst från Mellanöstern och Asien, kan tillskott av zink förbättra vissa beteendemässiga symtom, särskilt när barn har brist från början. Däremot är bevisen svagare i västvärlden, där zinkbrist är ovanligare. Magnesium har ett liknande forskningsläge: vissa små studier har sett förbättringar i sömn och humör vid tillskott, men det saknas större och välkontrollerade studier.
Vitamin D är ett annat näringsämne som diskuterats. En del forskare har påpekat att låga nivåer av D-vitamin verkar vanligare hos barn med ADHD. En studie från 2016 fann att tillskott kunde minska vissa symtom, men resultaten är ännu inte tillräckliga för några generella rekommendationer. Detsamma gäller B-vitaminer, som ofta diskuteras i alternativa kretsar, men där den vetenskapliga evidensen än så länge är svag eller motstridig.
Det forskningsmässiga stödet är starkast för omega-3 (särskilt EPA) som ett möjligt komplement vid ADHD, medan zink, magnesium och vissa vitaminer visar lovande men ännu osäkra resultat. Det som verkar avgöra är ofta näringsstatus från början – tillskott tycks fungera bäst när det finns en faktisk brist att korrigera. Forskningen pågår fortfarande, och det är viktigt att framtida studier är större, mer rigorösa och noga kontrollerade.